Pälsdjursallergi

Pälsdjursallergi är en allergiform som normalt utvecklas tidigt hos individer och innebär att man är överkänslig mot allergen från pälsdjurs saliv, urin och talgkörtlar. Katt, hund, häst och kanin är de vanligaste pälsdjur som orsakar allergi.

Pälsdjursallergi, likt pollenallergi, utvecklas genom lätt luftburna allergen. Detta innebär att besvärande symptom kan uppstå både indirekt och direkt kontakt med pälsdjur. Vid pälsdjursallergi ses symptom som exempelvis rinnsnuva och nysningar, nästäppa, rinnande och kliande ögon, eksem och astma. Pälsdjursallergi utvecklas vanligtvis redan i tidig ålder.

Som pälsdjurs allergiker överreagerar man mot vanligt förekommande proteiner, allergen, i pälsdjurs urin, saliv och talgkörtlar. Dessa allergen tenderar att vara luftburna och fastnar lätt på kläder och i möbler. Därför är det förekommande att allergiska reaktioner bryter ut trots att ingen direkt kontakt med pälsdjur ägt rum.

Kliande och röda ögon? Nysningar? Rinnande näsa?

Symtomen kan variera hos olika personer och man kan uppleva allt från lätta till svåra besvär. Reaktionen kan ske vid både direkt och indirekt kontakt med djur. Vid allergi mot pälsdjur reagerar immunförsvaret på djurens protein. Vissa personer kan få nässelutslag vid direkt kontakt med djuret, till exempel om de klappar det eller blir slickade. Personer med pälsdjursallergi har också kraftigt ökad risk att utveckla astma och luftrörssymtom. Typiska astmasymtom är andnöd, hosta, pip i bröstet och slembildning. De allergiframkallande proteinerna kan även föras via kläder och hår med djurägare till andra miljöer. Allergiframkallande ämnen från pälsdjur är spritt i samhället och finns i dag i många offentliga miljöer (exempelvis skolor), eftersom så många har djur hemma.

Vad kan utlösa symptomen?

Allergi är vanligast mot katt och hund, men även kanin, häst marsvin och hamster kan ge besvär. Även djur som inte har så mycket päls, till exempel minigris, kan ge allergi. Det beror på att allergi är mot proteiner från talgkörtlar, hudceller, saliv, urin och att proteinet fastnar i djurens päls. Dessa fastnar på pälshåren och gör att även den framkallar allergi. Mängden allergiframkallande ämnen från hund varierar mellan raser, men ny forskning visar större skillnader i halten allergen mellan olika individer än mellan olika hundraser. Om du har blivit allergisk mot ett pälsdjur, ökar risken att utveckla allergi även mot andra pälsdjur. Höga halter av allergiframkallande ämnen från djur i skolor gör att barn med pälsdjursallergi ofta blir sämre under skolterminerna. De kan få en ständig inflammation i slemhinnorna som kan resultera i trötthet och mer långdragna förkylningar. Ständig nästäppa kan orsaka inandning av mer allergen direkt till luftrören som ger astma i samband med förkylning eller vid ansträngning.

Behandling - Vad kan jag göra själv?

Det bästa är att undvika kontakt med djur som du är allergisk mot. En lindrig snuva kan i värsta fall utvecklas till svår astma. Om du har utvecklat en allergi mot ditt husdjur är den viktigaste åtgärden tyvärr att göra sig av med husdjuret, då du bör leva i en djurfri miljö. En anledning till att personer med pälsdjursallergi lätt utvecklar astma är att de utsätts för pälsdjur inomhus året runt, till skillnad från till exempel pollen. Nasaleze allergy blocker- är ett helt naturligt hjälpmedel som förhindrar allergenerna att fästa på näsans slemhinnor. Om du har utvecklat pälsdjursallergi och inte längre har kvar husdjuret behöver hemmet inklusive möbler och inredning städas noggrant.

Nedan följer några städråd för dig som haft djur hemma.

Dammsug, med allergentätt filter, utrymmen som är svåra att komma åt.

Dammsug intensivt på mattor, bilmattor och andra textilier som inte kan tvättas. Gör dig av med stoppningar och möbler där ett pälsdjur har legat.

Torka av det som kan torkas med fuktig trasa (plana ytor). Tvätta det som går att vattentvätta, gärna i minst 60 grader.